Jag har vandrat i 16 länder
1000-tals mil genom Europa

1000-tals mil genom Europa


Jag har vandrat 1000-tals mil genom 16 av Europas länder

Sverige, Norge, Danmark, Polen, Estland, Lettland, Litauen, Tyskland, Liechtenstein, Österrike, Frankrike, Portugal, Schweiz, Italien, Slovenien, Tjeckien.

Känslan och insikten slår mig hårt. Jag har ju för sjutton vandrat i 16 av Europas länder. Bara i Sverige har jag avverkat 1000-tals mil på stigar och små skogsvägar genom att följa till mestadels orangea ledmarkeringar.

Den första vandringen jag skulle göra efter jag fått barn var totalt överdimensionerad.  Året var 2001 och jag skulle vandra längs med Upplandsleden. Jag hade fått för mig att jag skulle orka vandra hela sträckan från Barkarby till Ängsjö, en sträcka på ungefär 3 mil.

Det jag inte förstod då är att vandring på stigar som slingrar sig upp och ner för berg tar tid. Idag vet jag att man kan räkna med 3-4 km per timme om man vandrar i lugn takt och tar tid för pauser. En normal vandringsdag tar 6-8 timmar och då tar man sig ungefär 2 mil i den takt som jag och de flesta andra vandrar inräknat lunch och kaffepaus.

Hur gick då den där första vandringen, som faktiskt var uppvärmning inför en stundande topptur till Kebnekaise? Först hade jag jätte problem att hitta Upplandsledens start i Barkarby. Jag fattade ju inte ens att jag skulle leta orangea markeringar.

Jag avbröt själva vandringen i Kallhäll, helt slut och totalt oförberedd. Jag hade inget vatten med mig eftersom jag i min enfald trodde att 3 mil klarar man väl på så där 3 timmar. Men det bästa av allt var att jag lärde mig något! Sedan den dagen har jag lärt mig allt man behöver veta för att orka att vandra långt, länge och i många dagar.

Efter den starten har det som sagt blivit 1000-tals mil på stigar och små grusvägar runtom om i Sverige

Jag har varit uppe på Sveriges samtliga 25 landskaps högsta punkter. Jag har besökt alla Sveriges 29 nationalparker. I juni 2018 tillkom den 30:e nationalparken som jag naturligtvis måste besöka i sommar. Jag har vandrat minst en vandringsled i alla Sveriges 25 landskap. Runt Stockholm, Uppsala, Enköping och Västerås har jag vandrat alla vandringsleder som finns.

Jag har vandrat hela Roslagsleden. Upplandsleden har jag vandrat från starten i Barkarby och befinner mig just nu i Västland strax norr om Tierp. Sörmlandsleden har jag vandrat från starten i Björkhagen. Den leden är lite knepigare att säga exakt var jag befinner mig eftersom den har många anslutningsleder och jag gått både "framlänges och baklänges". Efter lite genomgång av bilder inser jag att jag vandrat rätt många av ledens alla etapper. Nämligen etapp 1-20, 30 och 51-62. Jag har vandrat hela Munkastigen i Bergslagen. Jag har vandrat etapp 8 - 17 av Berslagsleden och saknar endast de norra delarna av leden. Utöver detta har jag som sagt vandrat alla vandringsleder som finns runt Stockholm och Uppsala.

Jag har vandrat mycket i Europa men främst i Schweiz, Frankrike och Italien

Efter den där första vandringen har det blivit många fler. Jag har packat bilen och kört runt i Europa och vandrat. Främst har jag vandrat i Schweiz, Frankrike och Italien men det har även blivit vandringar i många andra länder. Totalt 14 länder har det blivit sedan den där starten 2001.

Att vandra i alperna är en skön känsla. Där finns den riktigta vandringskulturen där alla vandrar. Det rör sig mest om dagsvandringar eller vandringar mellan olika refugies/hütter. Alla vandringsleder är markerade med gula skyltar och anger tid det tar att ta sig mellan olika punkter. Sträckan bryr man sig inte om eftersom det ofta handlar om många höjdmeter under en vandring. Tid är det viktigaste så man vet om man hinner fram till dagens mål.

Alla vandringsleder är väl markerade och det finns alltid säkerhetsvajer att hålla sig i om man tycker att vandringen skulle bli obehaglig. Att den blir obehaglig lite då och då får man räkna med. Alla vandring sker på hög höjd och det är ofta jag undrat hur i hela fridens namn jag kunnat vandra längs med en bergskam eller upp på en topp.

Den absolut vackraste och mest skrämmande vandring jag någonsin gjort är en "balkongvandring" i Zinal, Valais, Schweiz. Bilderna ovan och nedan är från den vandringen.

Vandringen gick längs med bergväggen på 2600 meters höjd. Jag passerade ett grusras där en lavin dragit med sig hela bergväggen under våren. Jag passerade ett vattenfall på 2500 meters höjd där enda säkringen för att inte halka ner var en stålvajer att hålla sig i. Jag passerade ett stenras där det helt uppenbart rasat massiva stenblock för bara några dagar sedan. Ett snöparti skulle passeras och nedanför snön stupade berget rakt ner. Här fanns det ingen vajer att hålla sig i. Jag grät mig genom vattenfallet och just då kändes snöpartiet väldigt säkert i jämförelse. När jag idag tittar på bilderna nedan suger det tag i magen igen, precis som det gjorde den där dagen.

Men även krävande och svåra vandringar har sin belöning. Utsikten är magisk och upplevelsen att faktiskt klara av vandringen är belöning nog.  

Du hittar alla mina vandringar genom 14 länder på min webb www.vandringstejen.se