Vandring i Sloveniens enda Nationalpark - Triglav

Nationalparken Triglav, som omfattar berget Triglav med omnejd, är den enda nationalparken i Slovenien. Den täcker en yta på 880 kvadratkilometer. Nationalparken grundades 1961 men en del av den (Dolina Triglavskih jezer, Triglavsjöarnas dal) har varit naturskyddat område sedan 1924.

Innan den här vandringen hade jag varit och vandrat en vecka i Österrike. Eftersom jag ville återse Kranjska Gora, den skidort där jag spenderat ett par veckor i mina tonår, bestämde jag mig för att åka till Slovenien för att vandra i Triglav Nationalpark. Triglav ligger inte långt från Kranjska Gora.

Även om vyerna var otroliga så dras betyget på leden ner av att den inte var så fint och säkert iordningställd för vandrare. Lösa säkerhetsvajrar och avsaknaden av vajrar gjorde att betyget sänktes. Men som du ser nedan var det inget fel på utsikten och naturen. Vi gjorde vår vandring mellan Kranjska Gora och Trenta. Jag vet faktiskt inte exakt vart vi vandrade eftersom vi stannade på vägen mellan byarna där vi såg mycket människor som var på väg upp för berget. Vi hade köpt en vandringskarta i Kranjska Gora och den använde vi oss av vid vår tur.

Under vandringen och vid passet upp mot toppen räddade jag en liten kille i sandaler från att kasa hela vägen ner för berget. Jag och mitt vandringssällskap mötte på vägen ner en familj bestående av mamma och pappa samt två pojkar under 10 år. De kom alla gående i sandaler och skulle passera den svåraste passagen där säkerhetsvajrarna var sönder.  Mamma och pappa gick upp före barnen. Efter kom de två små pojkarna. Just här fick man nästan krypa för att komma upp. Den siste av pojkarna hade passerat mig, som var på väg ner. Då hör jag ett skrik och pojken kommer farande nerför berget. Jag, som har vandringsstavar, spetsar staven ner mot berget och sträcker instinktivt ut handen och grabbar tag i killen som nu fått fart nerför berget. Pojkens fall stannas upp och han tittar lite förvånat på mig. Jag tror inte föräldrarna insåg vad som faktiskt skulle kunnat hända. De ropade bara på honom att fortsätta upp och när han med viss tvekan tagit sig upp över kanten försvann de som inget hade hänt. Inget tack eller något vilket talar för att de inte förstod allvaret i pojkens fall. Jag var i alla fall jätte medtagen efter incidenten och nästan skakade.