Mitt ex levde dubbelliv i många år
En berättelse om hur det är att leva med en narcissist

Drömmen om ett tryggt familjeliv blev brutalt krossad när jag upptäckte att mitt ex levde dubbelliv


Den här texten är skriven i april 2018, lite mer än 2 år efter att vi separerade. Den är skriven för att jag själv ska kunna läka och för att jag samtidigt vill hjälpa andra att förstå att man inte är ensam.

Den är även skriven till dig som inte förstår varför man stannar kvar. När du läst den här texten kommer du säkert att förstå hur utsatt man är och vilken oreda det råder i hjärnan hos någon som blir manipulerad av en narcissist. Detta är ett öde som kan drabba den starkaset av människor men främst dig med empatisk läggning.

Idag har mina panikångestattackerna nästan avtagit helt och de återkommer bara om jag blir påmind (som när jag skrev denna texten). Det är först nu jag orkar eller klarar av att berätta vad jag upplevde under de 16 år vårt förhållande varade.

Över en natt kastades jag in i en kaosartad mardröm med sexmissbruk och sexköp

Ibörjan upplevde jag mitt ex som en varm och engagerade person och vi hade mycket gemensamt. Efter att vi träffats i 11 månader flyttade jag till hans hemstad och in i hans hus. Vi förlovade oss efter ett år och gifte oss efter 4 år (2005). Allt var fantastiskt och det kändes som om vi var på samma nivå i livet. I början var allt himmelskt. Han avgudade mig. Vi gillade båda friluftsliv och vi reste mycket ensamma och tillsammans med barnen.

Han sa ofta de första åren att vi måste hålla oss nyförälskade. Jag förstod inte vad han menade, om man äskar någon så gör man det?! Idag vet jag att så fort han lämnar första förälskelsen så börjar han leta andra. Han saknar nämligen förmågan att gå vidare in i djupare kärlek.

Mitt ex skyllde skilsmässan från sina barns mamma på henne. Hon hade vägrat ha sex med honom och då hade han varit tvungen att söka andra kvinnor. Att söka andra kvinnor hade han
tydligen gjort sedan hans första son föddes men det fick jag reda på först långt senare. Det var där i hans sökande vi träffandes. Han sa när vi träffades att han var frånskild och hade två barn. Först 1 månad efter vår första träff fick jag veta att han fortfarande var gift. Redan där skulle jag backat och avslutat förhållandet. Men det gick inte. Jag var förtrollad av hans charm.

Just det här med mitt ex positiva energi ändrades ju mer åren gick då han började leva på min energi istället.  Jag började känna mig som en extern batteriladdare med enda syfte att ladda mitt ex energibehov och känslomässiga tomrum.

Jag var ensam i en ny stor stad, inga vänner och helt fångad i hans värld. Han började visa sidor som jag inte tyckte om. Han kunde vara otrevlig och var vresig mot mina barn som bodde heltid med oss. Jag köpte hans ursäkter om att han själv saknade sina barn de veckor de inte var hos oss och att han då kände sig otåligare mot mina barn. Han hade hela tiden olika förklaringar till sitt agerande. Jag förstod det inte då, men han manipulerade mig genom att
utestänga mig från släkt och vänner.

Redan 2009 kände jag att något inte stod rätt till

När vi varit tillsammans i 8 år (2009) började jag känna att något inte stod rätt till.
Succesivt genom åren hade hans beteende ändrats mot mig. Lite mer för varje år som gick. Svårt att sätta fingret på men det blev "lite konstigare för varje år". Jag stod för allt markarbete hemma. Jag var den som handlade, tvättade, städade och höll koll på alla fyra barnen, deras kläder och skolan. Mitt ex hävdade hela tiden bestämt att han inte såg om det var stökigt hemma, att han skulle ta disken lite senare vilket nästan alltid slutade med att jag gjorde det eftersom det inte är roligt med intorkad disk som stått i 3-4 timmar. Efter några år orkade jag inte tjata längre. Lika bra att jag gjorde allt själv, han gjorde ändå inget även om jag bad, skrek eller frågade vänligt. Han slukade min energi.

Jag såg eller hittade inga bevis men misstänkte redan 2009 att han var otrogen. Han gjorde flera noteringar i sin almanacka "lunch med X (olika kvinnors namn). Han reste lite oftare än förut, men inget jag direkt kunde tycka vara var konstigt. Han var egenföretagare och förvaltade sin tid så som egenföretagare gör. Allt var egentligen bara en känsla jag hade att inte allt stod rätt till. En olustig känsla som jag inte kunde greppa riktigt. Jag var redan så pass rubbad i mitt eget beteende och självförtroende att jag inte kunde ta förnuftiga eller kloka beslut. Vid den här tiden var jag ensam utan nära vänner samt helt avskärmad från mina gamla vänner och familj som bodde 60 mil bort.

Jag fick i den vevan mailkontakt med en man jag haft ett förhållande med som 16-åring. Vi pratade via mail och det kändes så bra att någon brydde sig om mig. Det var skönt att prata med någon som inte var arg på mig hela tiden. Att prata med någon som inte förnedrade eller tryckte ner mig
hela tiden. Att ha någon som var på min sida. Mitt ex var bra på att snoka. Han om någon visste hur man letar eller gömmer mail. Han hade tillgång till min mail och fick se mailkonversationen. Detta blev sedan största ständigt återkommande fokus för mitt ex. Jag anklagades av mitt ex för otrohet när jag idag vet att det var mitt ex som varit otrogen sedan 2006. Mitt ex drog alltid upp mailkonversationen till min nackdel när det var något jag misstänkte honom för.

Det var i mitt ex humör jag märkte den största förändringen i hans beteende. Detta var 2008, långt innan jag misstänkte att han var otrogen. Han kunde säga till mig att jag var sjuk i huvudet eller att han var trött på att jag var så misstänksam. Det var mig det var fel på som misstänkte honom eller undrade varför han helt plötsligt reste så mycket eller ifrågasatte varför han jobbade på nätterna med sin dator. Samtidigt så sa han alltid hur mycket han älskade mig, att jag var den finaste han visste, att jag var sexig osv.

Sex hade vi ofta, det var ett villkor från mitt ex. Han hade "en regel" om hur lång tid max det fick gå mellan gångerna.  Idag inser jag att jag drevs med i hans beteende. Det var lättare att gå med på sex än att neka honom eftersom han blev väldigt vresig och tjatig om han inte fick som han ville. Han kunde vara jätte elak för att sedan snabbt växla till värme. Lite mer snett för varje år som gick. Går knappt att beskriva och idag hör jag ju själv hur sjukt det låter.

2009 hade vi ett stort gräl som slutade med diskussion där jag ville skilja mig om han inte förändrades. Han gick i terapi och allt blev bättre tyckte jag. Jag vet idag att han aldrig berättade för terapeuten att han var ständigt otrogen. Däremot diskuterade de mycket hur han skulle förstå allt som behöver göras i ett hem. Efter avslutad terapi lugnade livet ner sig fram till den stora bomben briserade i dec 2011. Idag vet jag att han blev ännu mer vaksam så jag inte skulle upptäcka att han var otrogen.

Alla i familjen skulle alltid ta hänsyn till mitt ex behov. Vi var 6 personer med mina barn och hans barn. Det var alltid hans behov som kom först. Han hade ofta humörsvängningar och blev irriterad över bagateller. Alla vi andra fick anpassa oss till hanns humör. Humörsvängningarna växte mer och mer för varje år som gick. Vi, hela familjen, blev liksom vana vid hans humör och att man ibland måste tassa på tå för att inte göra honom arg eller vresig.

Han drog sig ofta undan från familjen och satt länge vid datorn. Vid en semester i Grekland ville
han prova på Haman och var sedan borta hela dagen så jag fick ta hand om barnen. Han kunde bli upprörd, ledsen och börja gråta för att få mig att förstå att han ångrade sig om han varit för arg. Han anklagade mig ofta för att inte kunna säga förlåt. Mitt ex sa ofta förlåt men det kändes aldrig som om han menade något med det. Det var ett ord för honom som skulle fixa allt och jag
var tvungen att bli glad direkt igen så fort han sagt förlåt.

I december 2011 upptäckte jag av en slump ett meddelande på hans ipad. "jag saknar dig".
Sen rullades hela historien upp. Han hade levt dubbelliv sedan 2006. Otrogen på dagtid då han sa till mig att han jobbade. Jag gick igenom hans dator och hittade mängder med pornografi, bilder och videos. Bilder på honom själv med erigerad penis, bilder på andra män med erigerad penis, bilder på transvestiter, bilder på andra kvinnor. Jag blev äcklad och förtvivlad. Jag förstod inte då att detta bara var en droppe i havet av allt vad han gjort. Vad var det för en man jag var tillsammans med?


Mitt ex är sexmissbrukare

Jag tvingade mitt ex att söka hjälp för sitt sexberoende.
Han började på hos DBK i Stockholm jan 2012. Jag vägrade gå dit i början. Jag tyckte det var han som hade problem och jag mådde själv så psykiskt dåligt. Jag gick in i en bubbla av sorg och bara överlevde. Hur kunde han vara otrogen? Vi som hade sex nästan varje dag. Hur hade han haft tid? Han som jobbade hela dagarna och var hemma på kvällarna. Många frågor i mitt huvud. När och varför? Han sa ju flera gånger om dagen att han älskade mig. Förstod inte något. Förvirrad.

Jag vågade inte berätta för mina föräldrar eftersom jag skämdes. De hade redan skuldbelagt mig för att jag flyttat 60 mil bort till den här mannen med deras barnbarn. Hur skulle jag kunna berätta för dem att de haft rätt hela tiden? Att han inte varit bra för mig eller barnen. Hur skulle jag kunna berätta för mina föräldrar att min man är sexmissbrukare? Vad gör det mig till? Alla skulle tycka att jag var konstig som inte gjorde slut med en gång. Vart skulle jag ta vägen? Jag hade inga vänner i den nya stad jag bodde. Det hade mitt ex sett till att jag inte hade. Min mamma blev sjuk i samma veva och gick bort veckan efter jag fått "bekännelsebrevet" som mitt ex fick skriva hos DBK (juli 2012). Dubbel sorg och nu sjönk jag in i riktig depression.

Efter 5 månader från mitt ex första terapisamtal gick jag på min första gruppterapi. Efter 2 månader i egen terapi fick jag "bekännelsebrevet" där min sambo skrivit upp alla gånger han haft sex med andra, sexchat, sexvideo, porrsurfande, thaisalonger med happyending, horor, chatprogram där
sexmissburkar träffas, nakenbilder som skickats (delvis bilder på mig tagna i smyg). Så mycket skit att man blir chockad. Hur tar man in allt det när man samtidigt blir anklagad för att vara medberoende?

Jag gick kvar i terapi ytterligare 3 månader sen slutade jag. Jag ogillade deras påstående om att jag varit medberoende till mitt ex sexmissbruk. Jag hade ju inte vetat något om hans dubbelliv förrän den där dagen i december 2011. Bekännelsebrevet som mitt ex skrev har jag sparat. Tur var väl det för sommaren 2015 kom han inte längre ihåg något av vad han sysslat med
genom åren.

Jag tycker behandlingsformen som DBK (Dys Beroende Kliniken) är helt tokig. Jag fick lära mig att det var mig det var fel på. Att jag var medberoende till mitt ex. Att jag omedvetet hjälpt honom att missbruka sex. Jag vägrade gå med på den förklaringen och slutade. DBK arbetar enligt 12-stegsmodellen. Man ska acceptera och förlåta. Jag ville inte förlåta. Jag tänker ofta på alla andra kvinnor som var där. De som erkände att de hjälpt sina män så de kunde utöva sitt missbruk. Ärligt
talat är jag riktigt irriterad på DBK och deras metoder. De skulle sagt till oss "alla partners" att lämna förhållandet. Att det inte är normala människor som är otrogna gång efter gång. Jag skulle behövt någon som förklarat hur friska förhållanden fungerar och om hur narcissister fungerar den där dagen runt nyår 2011/2012.

Mitt ex är narcissist med stort bekräftelsebehov

Jag har förstått att mitt ex är narcissist med stort bekräftelsebehov. Det är bekräftelsebehovet som driver honom till ständig otrohet. Jag förstår idag, efter många samtal i terapi, att det inte är fel på mig. Att jag vreds med i mitt ex konstiga värld där allt kretsade kring hans behov och ego.

Det tog tid innan jag lyckades bli fri från mitt ex. Psykisk misshandel sätter sina spår och gjorde
mig skrikande sårbar. Att min mamma dog i samma veva som jag fick reda på allt gjorde också att skilsmässan drog ut på tiden. Mitt ex var förutom sexmissbrukare även alkoholist. När han drack så drack han alltid tills han stupade. Vet inte hur många fester jag varit nykter för att kunna "passa" mitt ex så han inte blev för full. Just till hans alkoholmissbruk kan jag erkänna att jag varit
medberoende. Det förstår jag idag även om jag inte uppfattade det som ett medberoende när det pågick.

Att leva med en partner med narcissistiska drag är förödande. De är skickliga på att få empatiska personer i sitt våld/grepp. De är skickliga på att prata och charmerar alla till en början. De är väldigt självcentrerade. De är charmerande utåt men väldigt dominanta hemma. De vrider om huvudet på sin partner så man tillslut inte vet vad som är sant. Ständiga kommentarer om hur man är eller vad man gör fel.

Att gång efter gång möta svek, otrohet, manipulation samt psykiska och fysiska övergrepp tär på ens psyke och självförtroende.

Mitt ex kränkte mig verbalt, psykiskt och fysiskt. Jag visste mycket väl att jag gjorde våld mot mig själv genom att stanna, men jag saknade förmågan att lämna. Det är svårt att förstå hur man stannar hos en partner som ständigt flirtar och söker bekräftelse från andra samtidigt som partnern anklagar dig för att vara svartsjuk. Det var den tysta nedbrytningen som gjorde att jag låtsades att allt var okej.

År av psykisk och fysisk misshandel

Mellan 2012 och 2015 våldtog mitt ex mig tre gånger samt misshandlade mig fysiskt genom sparkar två gånger när jag vägrade ha sex med honom.

En gång i en bil på en resa genom Sverige, samtidigt som han körde, tog han tag i mitt hår och kastade mitt huvud fram och tillbaka av ilska och för att tysta ner mig (jag ville åka hem till min dotter). Den gången skadades min whiplashskada ännu mer. 

Nästan all fysisk misshandel från mitt ex skedde när han var jätte full och på det lantställe som hans familj äger (utom den gången i bilen). Väldtäkterna skedde hemma eller i vinterstugan som mina svärföräldrar ägde. Förutom den fysiska misshandeln så ökade även den psykiska misshandeln radikalt. Jag polisanmälde aldrig mitt ex. Han var ju min man.

Jag mådde jätte dåligt och företagsläkaren ville sjukskriva mig för stress. Jag berättade om mitt ex sexmissbruk men berättade aldrig om den fysiska misshandeln. Jag vägrade bli sjukskriven trotts att jag hade svår ångest med panikattacker, sömnsvårigheter och att jag tappade både hår och minnet. Jag hade en ångestklump i halsen och trodde i min enfald att det var Cancer. Läkaren konstaterade vid samtal att jag led av svår ångest och klumpen i halsen var en s.k. "ångestklump". Koncentrationen var i botten och jag grät till och från jobbet. Jobbet var den enda plats som gjorde att jag överlevde. Vet inte hur jag skulle överlevt utan min fina arbetskamrat E som är den person som vet allt!

Tack familjerådgivningen för att du räddade mig

Tack vare en jätteduktig kvinnlig psykolog hos familjerådgivningen lyckades jag till slut avsluta äktenskapet och vi flyttade ifrån varandra mars 2016. Min psykolog fick mig att inse att jag är stark och värd så mycket  bättre. Att bli psykiskt nedtryckt under många år gjorde att jag helt tappade fotfästet och inte längre förstod att den verklighet jag levde i var så snedvriden.

Första besöket hos familjerådgivningen (juli 2015) bokades av mitt ex för att jag vägrade ha sex med honom.

Mitt ex trodde att familjerådgivningen skulle kunna övertyga mig att ha sex med honom igen. Efter första samtalet med psykologen avslutade hon timmen med att hon bad mitt ex gå ut ur rummet för att hon ville prata ostört med mig. Hon sa sedan att hon tyckte att det var något konstigt i vårt förhållande. Hon sa. Dig kan jag läsa som en öppen bok. Mitt ex kunde hon inte läsa alls. Mitt ex visade inga normala tecken på känslor. Hon och jag bokade sedan in (och genomförde) 20 träffar tillsamman. Efter de träffarna var jag äntligen tillräckligt stark att skilja mig. Äntligen någon som förstod problemet och att det inte var fel på mig.

Äntligen stark nog att skiljas

I december 2015 sa jag till mitt ex att jag ville skiljas. I samma veva berättar han att han
ännu en gång har skulder på 600 000,- pga inkomstbortfall. Han vill att vi ännu en gång belånar huset för att täcka de blancolån han tagit för att kunna betala sin del av våra räkningar. Jag totalvägrade. Detta var som du förstår inte första gången vi var tvungna att ta lån för att mitt ex inte kunnat betala sin del av våra gemensamma räkningar. Första gången han hade skulder var 2011. Den gången var summan 475 000,-. Vi belånade den gången vårt gemensamma hus och mitt ex lovade på heder och samvete att om vi någon gång skilde oss så skulle han betala det lånet själv. Ja som du förstår att det var ett långt samtal innan lånet togs. 2011 var jag ovetande om varför han behövt ta lån. Hans förklaring var att jobben hade uteblivit. Idag vet jag att han ägnade dagarna
åt att porrsurfa samt att ha sex med andra och då tjänar man inga pengar. När vi sedan skilde oss 2016 hade mitt ex anlitat en advokat som totalt sågade vårt signerade avtal där det klart och tydligt stod att lånet var Thomas personliga. Det lånet fick även jag vara med och betala.

Tyvärr fick vi en vattenläcka i vårt gemensamt ägda hus och skilsmässan drog ut på tiden. Det tog 2 månader innan golvet hade torkat och köket var återställt. I mars 2016 upptäckte jag på hans mobil att han anmält sig till 5 olika dejtingsidor samt att han samma dag försökt få till ett sexmöte med en kvinna. Han hade använt vår gemensamma mail när han registrerade sig på en av dejtingsidorna. När jag gick in och läste hans profil så stod det samma som när han och jag träffades. "Jag är frånskild med två barn och jag älskar att ta ett glas vin framför brasan".

Det blev ett tumultartat avslut där 16 år av ångest, psykisk- och fysiskmisshandel for ur mig. Verkligen inget jag är stolt över idag och just den dagen kan fortfarande ge mig svår ångest och panikattacker. Mitt ex har naturligtvis berättat för alla som vill höra på hur illa jag behandlade honom den där dagen då vi bröt upp från varandra. Att han var den som först kastade en stol på mig verkar försvunnit ur hans minne. Mitt ex saknar självinsikt och kan inte se sitt eget agerande under 16 år som en del i det hela.

Den dagen i mars 2016 när mitt ex klev ut ur vårt hus var jag klar med honom. Jag hade sörjt klart vårt äktenskap och jag hade gått igenom alla faser i sorgeprocessen. Det var dags för mig att leva igen. Det var dags för mig att få bli glad och lycklig igen.

Min psykolog har gett mig i uppgift att tänka på mig själv. Det är något jag måste lära mig. Jag
har varit ensam vårdnadshavare till mina två barn i 26 år samtidigt som jag fått fajtas med en narcissist. Jag är en empatisk person och sådana drar till sig narcissister som lever på den empatiska personens energi. Det första själviska jag gjort på 26 år efter att jag skilt mig var att ta jägarexamen.

Jag har idag fått berättat för mig att mitt ex säger till andra att han var tvungen att söka andra kvinnor eftersom jag inte ville ha sex med honom längre. Men vem vill ha sex med en person som är ständigt otrogen? Nu talas det tydligen om mig som han talade om sina barns mamma när de separerade (läs var jag skrev i början), historien upprepar sig igen!

Har även hört att mitt ex åter är sambo med en kvinna. Har fått veta från vänner att i början av deras förhållande. När hon var på en resa till sitt hemland. Passade han på att gå i samtalsterapi med den kvinna han hade ett förhållande med innan sin nuvarande sambo för att se om de kunde reparera förhållandet. Så börjar allt om igen.......hjulet rullar på igen.....en ny kvinna som får uppleva allt igen.......

Varför är det svårt att lämna en narcissist?

Narcissisten kidnappar din hjärna. Inledningsvis överöses du med positiv uppmärksamhet, komplimanger om hur vacker, smart och sexig du är. Känslan som väck inom dig är att du aldrig mött en sådan omtänksam och intelligent man tidigare. Det är som om en helt ny verklighet har öppnat sig. Cocktailen av komplimanger narcissisten ger dig i början innehåller bla. oxytocin (med smeknamnet kärlekshormonet) och dopamin som berusar till att se med idealiseringens ögon.  Det är oerhörda krafter som sätts i rörelse och narcissisten lyfts upp av sin egen förträfflighet när han beskådar hur starkt vi berörs.

Neurotransmittorer har till uppgift att sända nervsignaler på kemisk väg mellan nervcellerna i nervsystemet. Förenklat kan man säga att dessa nerutransmittorer har hackats av narcissisten. Vi serveras ett batteri av dubbla budskap när n sätter igång med nedvärderingar och vi tänker: "Men jag var ju nyss den vackraste kvinnan/mannen i världen, och nu får jag en blick som säger att jag är en värdelös idiot."

Du kan bara föreställa dig vad som händer i vårt emotionella/kognitiva universum när vi utsätts för växlingar: värme vs kyla, omtanke vs distans och kyla, ljus vs mörker, "kärlek" vs förakt etc. Det är en kraftig obalans som har uppstått inom oss och vi är tacksamma offer för härskaren.

Vi förlorar våra gränser och tvivlar starkt på den egna verklighetsuppfattningen när vi har en narcissist i våra liv. Vi försöker till varje pris dölja skammen för familj och vänner som genomskådat n, vilket ytterligare spär på tvivlet gällande det egna jaget: "Det är kanske mig det är fel på!? Jag som under så lång tid gått med på allt det här! Vad säger det om mig?"

För narcissisten är det den perfekta matchen att ingå ett förhållande med en empat som är igenkännande och har en förstående personlighet. Empaten sträcker gärna ut sin hand för att rädda narcissisten. En narcissist har en förträngd och omedveten bild av sig själv som värdelös och måste därför kompensera genom en grandios och ytlig självbild. Förmågan att ljuga för sig själv är narcissistens största "tillgång". Empaten är en hjälpare och sätter andras behov före sina egna. Det gör henne till ett perfekt redskap för narcissisten.

Typiska drag i et empatiskt/narcissistiskt förhållande är empatens ständiga känsla av otillräcklighet och kamp för att försöka förstå: "hur kan han göra så här mot mig? Jag fattar ingenting! Detta är så sjukt så att jag knappt tror att det är sant!" Samtidigt som narcissisten gradvis förlorar respekten för empaten och hennes alla försök till anpassning.

För igenkännande personer (empaten) nöts självförtroendet ned och vi börjar tvivla på den egna verklighetsuppfattningen, vilket gör oss till kasperdockor i narcissistens föreställning. Relationen blir till slut så pass förgiftad att vi undrar om "detta verkligen händer på riktigt?" Medberoendet har slagit till med full kraft.

Empaten bär med sig en starkt övertygelse om att ovillkorlig kärlek kan hela allt, vilket är ett förödande misstag.

En annan förödande kraft är de tvära kasten mellan att bli idealiserad och upplyft av narcissisten, för att lite längre fram känna sig anklagad, inkompetent och höra den egna röstens konstanta försvarstal. Hjärna åker neurokemisk/biologisk berg och dalbana i dessa förhållanden.

Empaten kan aldrig fixa narcissisten. Anledningen är enkel. Narcissisten ser inte problemet. Härskarmetoderna som han ständigt utövar, förnekelsen, det fullständiga självupptagna och den avgrundsdjupa känslan av värdelöshet inför sig själv.

En empatisk person behöver börja rikta empatin gentemot sig själv så att självbevarelsedriften blir så pass stark att hon kan lämna det destruktiva förhållandet. Empaten behöver börja lyssna på den egna överlevnadsrösten som ropar: "Gå åt ett annat håll och ta hand om dina egna sår".

Idag är jag lycklig sambo

Idag är jag tillsammans med en varm, omtänksam, tillitsfull, attraktiv, mogen, kärleksfull, igenkännande och lyhörd samt emotionellt intelligent man.

Min sambo städar, lagar mat och handlar helt självmant. Från dag ett har det funnits en tillit som gör att jag inte ens behöver fundera på om det händer något konstigt som jag inte känner till. Det är en helt annan luft hemma hos oss. En ren luft utan bråk och stök där vi litar på varandra. Tillsammans med min sambo har jag ett aktivt friluftsliv med jakt, fiske och hundarna.

Det blev en lång berättelse. Detta är faktiskt första gången jag skrivit ner vad som hände. Många detaljer eller händelser är inte berättade. Du förstår ändå hur allt var under 16 år.


Det en narcissist gör med dig...

 Denna text är hämtad från en känd relationscoach som är jätte duktig på ämnet "bli förförd och leva med en narcissist".

Går det att leva tillsammans med en narcissist? Kan de förändras till att bli bättre människor? Hur ska jag bemöta min partner som har empatisbrist och "älskar" sig själv mer än någonting annat?

Problemet är att vi utgår från vår egen logik. Det egna emotionella mätinstrumentet. Vi tror eller är övertygade om att andra människor fungerar ungefär som vi själva: omtänksamma, vill andra väl, håller oss för det mesta till ...sanningen, har förmåga att reflektera över egna brister, lyssnar på råd från andra etc.

En narcissist delar inte ditt värdesystem och världsbild! Inte i närheten! Allting handlar om dem själva! Personer som ifrågasätter dem, smutskastas, marginaliseras, hånas och hotas. N-personligheten ser till att ha ja sägare omkring sig. De är grandiosa och är "experter" på allt! Att ta ett nej från en annan person är inget alternativ. Gränsöverskridande beteenden är vardagsmat. Andra människor är för en N-person, redskap: "Jag använder dig för att få allt ljus på mig!"

I sällskap med en narcissist känner du dig konstant på din vakt, otillräcklig, känslan av att du gjort någonting fel och/eller är skyldiga dem något. Han, ibland en hon, använder sig av s.k. "gaslighting" - där olika former av psykologisk manipulation och förvirrande trollkonster används, så att du börjar tvivla på din egen verklighetsuppfattning: "Det är nog någonting som är fel på mig..."

En N kan vara oerhört charmerande, karismatisk, verbalt och socialt begåvad, handlingskraftig, "snäll" och "omtänksam" (rekvisita som gagnar dem). Du vill så gärna tro på honom/henne, eftersom stunderna av skönt rus är så befriande.

De lyfter dig till skyarna med alla möjliga komplimanger för att en stund senare degradera dig till en looser. Det är så de fungerar!

En person med narcissistisk personlighetsstörning söker sig med största sannolikhet inte till terapi, därför att de inte ser problemet. I alla fall inte i den egna personen.

Kan en narcissist älska en annan människa? Svaret är enkelt: nej! I alla fall inte den sortens kärlek som du och jag tänker på. Och det är inte din uppgift att hoppas på han/hon en dag kommer att bli kapabel till kärlek.

Tänk på följande: Om du vill känna äkta närhet, uppleva dig som sedd och bekräftad, kunna känna tillit, slippa drama, finns det inga andra alternativ än att hålla sig väldigt långt borta från N. Om det inte är praktiskt möjligt, så blotta aldrig dina känslor eller öppna upp i förtroende, eftersom det kommer att användas emot dig. Iaktta en lugn och saklig hållning (även om du känner motsatsen på insidan).

Ditt starkaste vapen mot en N, är kunskapen om dessa personligheter och uppbyggandet av ditt självförtroende/självkänsla